Behandling

/Behandling
Behandling 2017-08-27T08:09:11+00:00

Behandling

En osteopatisk behandling är ytterst specifik för varje individ. Det finns inom osteopatin ett antal olika behandlingsmodeller. Gemensamt för dessa är att osteopaten alltid arbetar direkt på patientens kropp med sina händer, inga redskap eller instrument används.

Ett kännetecken för osteopatin är de fina, varsamma tekniker som används. Osteopati är en behaglig behandlingsform, både för patient och terapeut.

Vilken behandlingsmodell osteopaten än använder sig av föregås den alltid av anamnes och diagnos.

  • Mobiliseringstekniker
  • MET (Muscle Energy Technique)
  • Kraniell osteopati
  • BLT (Balanced Ligamentous Tension)
  • Funktionell teknik
  • SAT (Specific Adjustment Technique)
  • Visceral osteopati
  • Klassisk osteopati

 

Behandlingsmetoder

Manipulation

Snabba, lätta rörelser som skall återställa en normal rörlighet i leder där rörelseförmågan är nedsatt. Tekniken används exempelvis vid behandling av nacke och ländrygg. Rörligheten ökar och smärtan lindras.

 

Artikulering

Artikulering är en form av direkt ledmobiliseringsteknik. Mobiliseringen sker rytmiskt, repetitivt och utan impuls. Utförandet är förhållandevis långsamt och ofta med en stor rörelse.

Tekniken syftar till att återställa god ledfunktion samt att dämpa anspänning i omkringliggande mjukvävnad. Tekniken verkar även dränerande vilket reducerar lokal inflammation samt smärtlindrar.

 

Muscle Energy Technique

MET är en teknik eller egentligen flera tekniker som syftar till att normalisera felställningar i kroppen via skelettmuskulaturen. Dr Fred Mitchell Sr. Var först med att presentera tekniken, men det var sonen Fred Mitchell Jr. som utvecklade tekniken.
Vid behandling med MET är patienten aktiv. Patienten ombeds kontrahera specifika muskler mot den arbetsriktning som terapeuten initierar. Det specifika målet för  behandlingen kan variera men innefattar mekanisk töjning av bindväv (fascia) och kontraherade muskler, återskapande av balans mellan muskler och nervsystemet, mobilisering av leder samt att minska muskelspänningar.

 

Kraniell osteopati

Kraniell osteopati är en avancerad form av osteopatisk medicin som har utvecklats av Dr W.G. Sutherland som var en av Dr Stills elever. Dr Still betonade betydelsen av att det totala konceptet skulle ingå i behandlingen och han använde många tekniker som involverade behandling av patientens huvud, som en del i sin behandling av hela kroppen. Han formulerade en hypotes där cerebrospinalvätskan (som produceras i hjärnans ventriklar) var “den högsta kända beståndsdelen i människans kropp” och strävade efter att influera dess påverkan av läkningen.

Dr Sutherland började med att koncentrera sin uppmärksamhet på iden att skallens leder var till för rörelse. Han gjorde flera avgörande upptäckter av kroppens ofrivilliga rörelser som relaterade till vår andning, så väl som rörelsen av det centrala nervsystemet och dess sammanhängande strukturer. Detta ledde till utvecklandet av ny diagnostik såväl som nya behandlingstekniker, vilket expanderade potentialen i den osteopatiska behandlingen. Även om dessa relaterade till behandling av kraniet vidgades det totala konceptet och framhävde den osteopatiska tron att behandling skulle inkludera hela kroppen i motsats till att behandla lokalt drabbade delar.

 

Balanced ligamentous tension/BLT

BLT är en princip för perifera och spinala ledjusteringar som Dr Sutherland utvecklade efter att ha fått undervisning av Dr Still. Det är en teknik som går att applicera på vilken led som helst och Dr Sutherland utvecklade specifika tekniker för varje led. Dr Sutherland vidhöll att det är ligamenten som kontrollerar leden och forskning har visat att ligamenten har gott om proprioceptorer.

 

Visceral osteopati

Eftersom osteopatin ser till helheten är det självklart att vi även ger uppmärksamhet till de inre organen. En innovatör inom området är Jean-Pierre Barral som ständigt arbetar för att utveckla detta område.

Med mjuka tekniker kan denna teknik fokuseras på exempelvis lever, galla, njurar, tjocktarm. Alla inre organ är inneslutna i en hinna/fascia. Denna hinna är rik på proprioceptorer, vilket innbär att man kan uppnå effekter på nervsystemet och organet genom att behandla organets fascia. Det är inte ovanligt att osteopater behandlar exempelvis mag-tarm åkommor.

 

Klassisk osteopati

Den modell som idag kallas klassisk osteopati utvecklades av John Martin Littlejohn D.O. När man arbetar klassiskt, gör man det ofta enligt en modell som kallas “body-adjustment”. De rörelser som används är mjuka och rytmiska där osteopaten nyttjar långa hävstänger.Det innebär att exempelvis patientens ben eller armar används för att komma åt att behandla kotleder och/eller inre organ.

I klassisk osteopati ingår också begrepp såsom inhibering och stimulering. Mycket förenklat innebär det att nervsystemet stimuleras och/eller inhiberas beroende på vad behandlingssituationen kräver. Precis som med de andra modellerna kan man med denna modell behandla en mängd olika tillstånd, exempelvis cirkulatoriska och/eller lymfatiska problem.